 |
| Calmigos Oliva - Idris (Foto och copyright: Anna-Karin Brikell) |
Perro de Agua Español
Fiel, obediente, loco,
alegre, laborioso, valiente y bien equilibrado
Perro de Agua Español tillhör
grupp 8 inom Svenska Kennelklubben som består av stötande hundar, apporterande
hundar och vattenhundar. Detta innebär att Perron klassas som en arbetande hund
som inte passar enbart som sällskapshund.
Rasen har funnits på den iberiska halvön sedan
urminnes tider och har samma ursprung som franska Barbet. Det finns olika
teorier om hur rasen spridits men en är att hundar kom från Turkiet med den
muslimska folkvandringen på 700-talet vår tideräkning och att hundar sedan
spridits norrut på den europeiska kontinenten där den blandats med liknande
hundar. Alla kustnära europeiska länder har sina egna raser av krulliga hundar
som använts för lantbruk, jakt och fiske.
I Spanien talar man om att Perron
har tre blodlinjer.
De kallas för ”Norr”, ”Sierra” och
”Marismeño”. Rasen av idag är en mix av de tre olika linjerna.
1975 började man välja ut hundar
med de mest specifika utseendena och karaktärerna och sammanställde en
rasstandard. Rasen blev godkänd i Spanien 1985 och av FCI 1999 då den också
blev godkänd i Sverige. Redan 1997 kom de två första exemplaren hit. Svenska
Perro de Agua Español-klubben grundades 2004 och firade sitt 15-årsjubileum
2019.
Den största Perropopulationen finns
i Andalusien (där hunden även är känd som Turco Andaluces) där den används som
vallhund. I Sverige är Perron klassad som kroppsvallare. Men hundarna används
även vid jakt, fiske, jordbruk och även som t ex besöks-, terapi- och
pedagoghundar. Många använder även sina hundar för träning och tävling inom t
ex spår, sök, lydnad och agility.
De rastypiska egenskaperna, framför allt pälsen,
gör rasen väl rustad för variation av fuktigt och torrt klimat och gör den
lämplig som såväl vallhund som hjälpreda vid sjöfågeljakt och fiske. Perros är
ofta även väldigt förtjusta i snö.
Rasen skall vara rustik, välproportionerlig (av
medelvikt), långskallig, något längre än den är hög, med harmoniska former och
vacker helhet. Rasen skall vara atletiskt byggd med väl utvecklad muskulatur
från regelbunden motion. Profilen skall vara rätlinjig. Syn, hörsel och
luktorgan skall vara väl utvecklade.
Perron är en i stort sett en mycket frisk ras.
Höftledsproblem förekommer och det finns därför ett hälsoprogram med krav på
officiell höftledsstatus för avelsdjur med ett index på 100 mellan
föräldradjuren. Läs gärna mer hos Perro de Agua Españolklubbens (SPDAEK) om RAS
och klubbens avelsstrategi för att hjälpa uppfödare att avla på friska individer.
Egenskaper /
Mentalitet
Rasen är trogen, lydig, glad, arbetsvillig,
vaksam och välbalanserad. Vaktinstinkten och förmågan till självständigt arbete
är välutvecklad och inlärningsförmågan är mycket god. Den är anpassningsbar och
livlig. Rasen har samarbetsförmåga och självförtroende och intresse av att vara
sin ägare till lags. Den är ofta likgiltig mot främlingar, men ska alltid vara
hanterbar. Tyvärr förekommer hundar med rädslor vilket gör att stor vikt måste
läggas på socialisering och miljöträning av en Perrovalp.
Många ägare vittnar om det drag som den spanska rasstandarden tar upp,
loco/tokig. Perron är ofta en väldigt rolig och egensinnig hund med mycket
påhitt och en stor portion humor/lekfullhet.
Storlek och utseende
Rasen är medelstor ca 40–50 cm i mankhöjd och 14–22 kg i vikt. Storleken
varierar mycket, vilket kan bero på de tre ursprungliga blodslinjerna. Den är
rustik och atletiskt byggd och har rektangulär kroppsform med spänstiga
rörelser. Ögonen är uttrycksfulla och ska liksom nosen harmoniera med pälsens
färg. Den har lockig päls och kvalitén varierar från nästan ingen underull till
mycket tjock päls. Detta kan även variera med ålder. Färgen ska vara enfärgad
(svarta eller bruna) eller tvåfärgade (brun eller svart med mer eller mindre
vitt, vita Perros är i själva verket endera bruna eller svarta men med väldigt
mycket vita tecken). Längd på svans kan variera från stubb till hellång. Perron
har simhud mellan tårna.
Pälsvård
Pälsen gör rasen väl rustad för olika klimat. Rasen fäller inte och kräver
ingen daglig pälsvård men tovor kan behöva redas ut med fingrarna om hunden är
långhårig med mycket underull. Perron maskinklipps regelbundet. Att borsta
eller kamma den är inte att rekommendera, då pälsen blir en jämn filttova och
strukturen förstörs. Viktigt är dock att hålla örongångarna fria från för
mycket hår. För övrigt bör man kontrollera att håret mellan trampdynorna inte
filtas ihop av smuts och grus.
Övrigt
Rasen är tidigt smidig och har en mycket god kroppsmedvetenhet, detta varar
livet ut. Det är inte ovanligt att en Perro blir 13-14 år gammal.
Trogen, lydig, tokig,
glad, påhittig, modig och välbalanserad. Enligt den spanska rasstandarden.
